Julen är alldeles runt hörnet och första advent har redan passerat. I alla fönster står ljusstakar eller stjärnor, utom i vårat hem. Här ser det ut precis som vanligt. Inga tomtar, inget glitter och inga stjärnor i fönstret. Tråkigt, tänker ni säkert. Men jag är inte mkt för julen, tycker om att ge julklappar och att umgås med mina nära och kära. Men för mig är julen mest förknippad med ångest. Allt kretsar kring mat, alla pratar om julbord och i affärerna är folk som galna och köerna är enorma. Ärligt talat vill jag knappt gå in på ICA i juletider. Visst, det är bättre nu än för ngt år sen. Är jue inte i samma tillstånd som jag var då. Men efter alla dessa år med sjukdomen är det inte så konstigt att julen är en jobbig tid, inte bara julen utan alla högtider. Även om jag inte äter maten och allt godis så är det ändå jobbigt för mig, fortfarande.
Försöker att inte tänka så mkt på det, men det letar sig fram i tankarna i allafall.
Försöker att njuta så gott det går, se fram emot att ge mina julklappar jag köpt med kärlek.

Julen handlar jue trots allt om familjen, att umgås och att ha trevligt. Inte kring mat, inte kring ångest.
Ska inte gömma mig bakom mitt skal, ska släppa fram alla känslor onda som goda.
Då kanske jag slipper få ångest i all julstress.

---

Detta var det enda juliga i vårat hem, tyvärr är dom nu döda.

---