Idag kom brevet jag har väntat på, brevet som tryggar detta året och även min framtid (förhoppningsvis).
Mitt ärende har gått igenom och detta kommer (ska) bli mitt sista år hos Försäkringskassan.
Under detta år kommer vi jobba på att förbereda mig inför arbetsmarknaden, kommer bli tufft men skönt.
Vill kunna ha ett jobb och ett normalt liv, inte sitta hemma på bidrag.

Kommer bli tungt men jag har min familj och älskling som stöd. Men även min handledare på Fk och ätstörningsenheten. Ätstörningsenheten som jag förövrigt tycker är värdelösa och hoppas på att jag ska bli förflyttat till psyk här i Karlskoga istället. Blir det inte så, så hoppas jag verkligen att dom anstränger sig. För hittills har dom inte gjort nått för att underlätta för mig. 

Känner mig både lugn, förväntansfull och nervös. För tänk om allt går åt helvete?
Nej, nu ska jag inte tänka så...ska göra mitt bästa, det är det enda jag kan göra.
Räcker inte det, ja då vet jag inte vad jag ska ta mig till.