I lördags hände en sånn sak som man bara inte tror kan hända.
Lennox lekte med en godisboll, en sån man stoppar godis i och så ska hunden putta på den för att få ut godiset.
Just denna boll var trasig och hålet där godiset ramlar ut saknade sin spärr, alltså den man korrigera för att göra att den är svårare att få ut godiset.
Men nu till själva händelsen.
Efter en liten stund piper Lennox till och jag går och kollar vad som hänt.
Till min chock har han fastat i bollen!
Huggtänderna i underkäken har letat sig in i hålet och kilat sig fast.
Började skratta, kunde verkligen inte hålla mig. Det såg jue så roligt ut.
Antar att skrattande också handlade om att jag blev så förvånad, man tror jue inte att en sånhär sak kan hända.

Älsklingen och jag försökte lirka av bollen, men utan resultat.
Hämtade mamsen men hon kunde inte heller få bort den jävla bollen.
Lennox tittade på oss med ledsna ögon och gick mest omkring.
Pappa kom på idén med att slå sönder bollen med en hammare, nej tack!
Älsklingen tyckte att vi skulle försöka med vinkelslipen, jag skrek rakt ut!
Aldrig i livet!

Tillslut kom jag på att vi skulle ta en gasbinda runt överkäken, så att vi kunde hålla upp den medans en försökte lirka bort bollen. Lärde mig detta under arbetsträningen på kliniken, men då i ett helt annat syfte än detta.
Det smarta med detta är att man inte skadar fingarna på hundens tänder, det är inte bara att bända upp en överkäke inte.
 Älsklingen höll i Lennox medans jag höll upp överkäken och mamma gav sig på bollen.
Plopp, så lossnade den!
Vilken underbar lättnad.
Lennox klarade sig utan skador och bollen åkte genast ner i soptunnan!