Tunntarmspassage del 2!
Befann mig på röntgen avdelningen 08.30 som planerat.
En jätte trevlig sköterska möte upp mig i väntrummet, väl inne på röntgen berättade hon om undersökningen och den läskiga sonden.
Hon berättade att doktorn inte ville ge mig något lugnade då det påverkar mina sväljreflexer.
Jag vägrade och han gick med på det, såklart.
Den snälla sköterskan satte en nål i armen på mig och gav mig lugnande. Doktorn försökte sätta in sonden men det gick inte, jag började få panik. Fick ännu en dos lugnande och fick bedövningsgel insprutat i näsborren. Sen testade han igen, men det gick inte sånn smärta. Fick testa själv, men det gick inte. Jag var för liten i näsan, inte så konstigt tyckte doktorn då jag är liten i ansiktet överhuvudtagen.
För mig var detta en stor lättnad att slippa sonden.
Istället fick jag dricka kontrastvätskan, smakade helt okey. Trodde det skulle smaka fruktansvärt men den slank ner lätt som en plätt.
Sen fick jag lägga mig och vänta tills vätskan runnit ner.
Efter ca 10 minuter tog doktorn dom första bildena, sen fick jag ligga och vänta och sen togs fler bilder.
Detta tog ett bra tag då vätskan måste rinna ner till grovtarmen.
Tror klockan var 12.20 när undersökningen var klar. Gav sköterskan en kram innan jag gick, hon var ett enormt stöd och förstod hur jobbigt sonden var för mig. Hon sa att hon var stolt över mig och det värmde verkligen.
Om ändå fler vore som henne inom sjukvården!
Ny bil?
Älsklingen och min bror är på väg till Kopparberg och ska kolla bil åt oss. Eller ja två bilar är det, då vi eventuellt ska göra en bytes affär med en kille. Gör vi affären får vi två bilar plus 5000 kr och han får våran bil.
Hoppas att båda bilarna är så bra som dom verkar, för det vore så skönt. Visserligen har vi en till bil att sälja men det ordnar sig.
Var igentligen meningen att jag skulle följa med, men jag är rätt kass i magen (diarée). Sen så har Lennox redan varit hemma själv nästan 5 timmar idag. Han kan inte vara hemma själv i flera timmar igen.
Han ligger här i mitt knä och sover nu, han är så söt min lilla skruttis=)
haha, TACK! ;)
ush, det låter inta alls roligt. men jag tycker att du är stark som står för din sjukdom, och vågar skriva för den här.. det kan hjälpa andra, och förhoppningsvis även dig själv. du verkar ju ha en familj och man bakom dig, så jag hoppas att då mår bättra snart=) ha en bra kväll.
