Klockan 08.15 väcktes både jag och älsklingens av Lennox pussar, det var dags att gå upp tyckte han, det tyckte inte vi.  Vi försökte ignorera honom så gått det gick, men det är inte det lättaste då han lägger sig på en och tvångspussas, älsklingen låg värst till och fick dom mesta pussarna.
 Efter mycket om och men var det bara att kliva upp.
Då började gnällandet och gnyandet, kände direkt igen gnyandet och ignorerade honom. För när han gnyr på det sättet är han sugen, sugen på tikar.

En ganska lång stund senare åkte vi till barkbanan för en trevlig familje promenad...trodde vi.
Lennox kastar sig ut ur bagage-luckan så älsklingens knä åker på en smäll, aj aj!
 Sen var hormon-monstret igång, dra, lukta, dra, kissa kissa och kissa.
Behöver jag ens säga att promenaden var en mardröm. Spelade ingen roll vad man gjorde det gick inte in i hans öron. Han var helt överstressad och började till och med flåsa och dreggla.
 
Får nästan dåligt samvete att jag blir arg, han kan jue inte hjälpa det.  Hoppas verkligen att chippet börjar funka snart, annars kommer jag bli galen. Det underliga är att vi märkt att han blivit lite lugnare, men efter idag vette faan asså.

Han är i allafall vacker min lilla gris.