Fick en kommentar från K förut med frågan hur jag och Kenny träffades.
Självklart ska jag dela med mig av våran lilla saga, för jag ser det verkligen som en saga...so here we go!

Minns inte riktigt vad det var för dag, antagligen helg då min lillasyster sov över hos mig. Som vanligt höll vi på att fjanta oss med hamster and beaver. Lilsis ville driva med folk på min msn, eftersom jag inte visste vilka hälften var så sa jag självklart ja.
 Hon började då skriva till Kenny och driva med honom om Beaver, han tyckte inte att det var speciellt kul.
Det hela slutade med att jag började skriva till honom och jag var fast, eller vi snarare. Det var så det hela började med långa samtal på msn. Minns att jag inte kunde slita mig och jag tänkte på honom varje sekund. Vi kunde prata om allt, var som vi redan kände varandra. Var så skönt att prata med någon som inte dömde mig, som inte tyckte att min sjukdom var ett hinder.

 Redan då fanns det ingen annan, sa att jag dejtade om någon bjöd ut mig, lite töntigt jag vet...men det var så det kändes, att jag redan var upptagen.

Efter ungefär 1.5 vecka kom han hit från Trelleborg, det var då 11/10-05.
Mötte upp honom vid buss-stationen och så fort jag tänker på det ler jag. Har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, hjärtat slog i 200 och hjärnan arbetade övertid.
När jag skulle korsa gatan över till buss-stationen såg jag en kille bakifrån, han hade den finaste rumpan jag nånsin sett och jag önskade att det var Kenny. När jag såg den blå väskan brevid honom förstod jag att det var Kenny. Han var utan tvekan den vackraste människan jag nånsin hade sett. Han såg lite blyg ut och jag frågade honom om jag inte skulle få någon kram. Den kramen kommer jag minnas förevigt, har aldrig känt något liknande i hela mitt liv. Ville verkligen inte släppa taget, inte han heller.

När vi kom hem till mig la vi oss i sängen och pratade. Tillslut kunde jag inte hålla mig och kysste honom, underbart. Vi blev kvar där i sängen pratandes och gosandes i flera timmar. Tillslut kom vi på att vi inte rökt sen vi gick hem från buss-stationen.


Han stannade hos mig i en vecka. Under den veckan bestämde vi att vi skulle flytta ihop. Vi visste redan att det var meningen att det skulle vara vi, det fanns ingen tvekan om den saken.

Efter han åkt hem till Trelleborg igen kände jag mig halv. Var fruktansvärt att vara ifrån honom, varje cell i min kropp gjorde ont. Men som tur var varade inte långdistansförhållandet så länge för...

Två månader senare förlovade vi oss, och den 20/12-05 flyttade han hit.
I samma veva föll han även ner på knä och friade till mig, självklart sa jag ja.
Bröllopet skedde den 19/8-06 hos mina föräldrar på deras baksida.

Detta är våran saga i korta drag, hade tappat fingrarna om jag skulle skriva ner allt.
Jag har i allafall träffat the love of my life och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom vid min sida.