Ikväll ska vi infinna oss i Örebro för att avnjuta ett julbord med älsklingens jobb. Eller ja avnjuta är helt fel ord, äter inte ngt från julbordet. Utan ska ta med mig egen föda. Men jag känner att ångesten början komma krypandes. Ända sen vi var i Trelleborg sist, så har jag haft svårt att äta med främmande/andra människor. Som det känns nu kommer jag äta min kvällsmat innan, i bilen. Känns bäst, då slipper jag känna ångest inför detta.
Vet att det är svårt för andra att förstå. Hallå det är väl bara att äta.
Men det är inte det, känns som jag måste kunna lita på människor för att kunna äta med dom. Låter konstigt med det är svårt att förklara.
Äta för mig är inte som för alla andra, jag äter för att jag måste. Visst jag att det smakar gott. Men mat har inte den sociala faktorn i mitt liv, som för så många andra.

Har inte pratat med älsklingen om att jag har ångest inför ikväll. Kände av det redan igår men jag sa inget ihopp om att det skulle lägga sig. Men det har det inte gjort, snarare tvärtom.
Ska nog ringa mamma o prata lite, det brukar hjälpa. Hon känner mig och har varit med genom alla år. Vill helst inte ringa henne nu när hon är på jobbet, men jag har inget val just nu.

Ska träffa lilsis sen och det kommer att lätta upp mitt sinne. Min plutta du får mig glad. Även om jag inte vill prata om detta med dig, är så rädd att du ska bli rädd och oroa dig för mig. Vill inte att du ska ta på dig mina problem, du har dina egna. Men du behöver inte vara rädd, kommer inte hamna där jag var förut. För då hade jag varken skrivit här eller sagt ngt om min ångest nu. Då hade jag knipit igen och ljugit, men det gör jag inte. Är ärlig.
Kommer behöva ditt sällskap idag, din humor gör alltid susen.

Nu ska jag ringa min mor...