Just my luck!

I måndags hade jag min första praktik-dag på Hund och katt proffsen, gick kanon! Tror jag kommer trivas utmärkt där. Tyvärr så ville min hälsa bråka med mig och nu sitter jag här med bihålleinflammation -just my luck!
Första veckan på praktiken och jag blir sjuk, typiskt. Känns dock skönt att det inte bara är en liten förkylning, utan att jag verkligen är sjuk. Har fått en dunderkur med penicillin och kortisonnässpray, så om några dagar kommer jag må mycket bättre.

Älsklingen är på väg hem nu, han har varit nere i Skåne på jobb sen igår. Tufft att resa så långt och åka hem dagen efter, men som bonus har han fått träffa sin familj, dock inte sålänge. Men jag tror att det är värt mödan mer i allafall.


Fotot är taget och redigerad av mig.


Tisdag.

Första dagen som jag äntligen orkat göra någon nytta, usch och fy för att vara sjuk.
Nu är det bara näsan och lite hosta kvar, yrseln är helt borta, jipiee!
Älskligen mår också bättre och är nu tillbaka på jobbet efter en veckas sjukdom.
Måste erkänna att det varit väldigt skönt att ha honom hemma, trots att vi båda varit sjuka så har vi haft det väldigt mysigt.
Avskyr verkligen att vara sjuk och inte orka göra någonting, det tar väldigt mycket på psyket.
Känns som man bara ligger och sväller och sväller, nee usch och fy.



Fotot är taget och redigerat av mig.


Inte som planerat?!

Skrev imorse att jag skulle ta blodprov och att älsklingen skulle till tandläkaren.
För mig gick det bra, två små stick så var det klart.
Några timmar efter att jag varit där ringer mig doktor.
Mitt järn-värde är väldigt lågt och det förklarar min ständiga trötthet. Resten av provsvaren får jag nästa vecka, då vissa skulle skickas till usö.
Älsklingens tandläkarbesök gick dock inte riktigt som planerat.
Han skulle dra ut en tand som länge har plågat honom. För att fatta mig kort, bedövningen tog inte. Det är andra gången i rad detta händer. Tandläkaren skulle ringa till sjukhustandvården och snacka med dom om dom kan söva ner honom.
Asså, det är verkligen så sjukt...4 sprutor och bedövningen tar inte?!

Nej nu ska jag gå och smörja in ansiktet, se ya soon!

Braun Oral-b 8000.

Jag är väldigt nojjig med mina tänder och sköter noga.
Lite för noga enligt min tandläkare.
Då jag borstat mina tänder för hårt har mitt tandkött krypit ner på några tänder i underkäken.
För att skona mitt tandkött köpte jag en eltandborste i fredags, vilket är mycket bättre enligt min tandläkare.
Tänderna blir mycket renare och på ett skonsammare sätt.
Köpte min eltandborste hos min tandläkare till ett väldigt bra pris, 495 kr...pris i butik ligger mellan 700-800kr.


Inte billigt att gå till tandläkaren.

I fredags var det älsklingens tur att sitta i tandläkarstolen.
Han hade tagit två stesolid innan vi kom dit, då han har tandläkarskräck.
Tyvärr tog inte dom satans pillerna så det blev bara en undersökning denna gången.
Därimot kickade dom in när vi var inne på Ica, typiskt.
Antar att det var för att han slappnade av i kroppen. Vet av egen erfarenhet att stesolid inte alltid tar om man är spänd eller har för hög ångest.
Tills nästa gång ska älsklingen ta en högre dos, samt få skjuts dit så han (vi) slipper gå dit.
Nu undrar ni säkert hur det gick?

Precis som vi förstått innan så skulle en tand behöva rotfyllas.
Förutom den tanden fanns det ytterligare 6 hål.
En tand ska dras ut och dom andra ska lagas.
Eventuellt kommer det bli en till som behöver rotfyllas.
Lite tandsten behöver också skrapas bort, men förutom allt detta så såg det bra ut.
Notan för detta kalaset är inte att leka med, ca 8000 kr kommer det kosta!
Det är galet mycket pengar. Thank god att vi har sparade pengar.

Jag kommer att följa med älsklingen varje gång han ska dit, även om jag inte är med på rummet så vet han att jag finns där om det är något. Han finns alltid där och hjälper mig med mina rädslor, så självklart måste jag finnas där för honom.


On my way

Tankarna har äntligen börjat falla på plats igen och jag jobbar hårt med att acceptera allt.
Tro mig det är inte lätt att acceptera alla tankar, ångest och allt annat.
Men jag kan jue inte göra så mycket än att försöka, det är nu eller aldrig.
Nog om detta, har lovat mig själv att inte skriva så mkt om detta i bloggen.
Dels vill jag ha det för mig själv och sen vill jag inte skriva om så mkt tråkigheter här.

Samtidigt som det varit skönt att vara ifrån bloggen, så har jag saknat att skriva.
Känns som inspirationen börjar komma tillbaka och dessutom behöver jag sysselsätta mina tankar.


photobyme


På lågvarv.

Nej bloggen går jue knappast varm nu.
Inspirationen och humöret är inte på topp och min hjärna har fullt upp med tankar.
Står inför en del förändringar som skrämmer mig, måste ta steg som jag inte vet om jag är redo för.
Steg som jag kanske aldrig blir helt redo att ta.
Har bestämt mig för att inte skriva så mycket om denna sidan av mitt liv i bloggen.
Vill kunna titta tillbaka bland mina inlägg och inte bara hitta ångest och onda tankar.

Det är i allafall helg nu och vädret är på topp, det brukar alltid lätta upp saker och ting.
Ska försöka skriva lite mer i helgen.

Kram på er♥


Hej äckel vagel!

Mitt annars så fina ögat har blivit invaderat av en äcklig vagel!
Inte nog med att det är svullet det gör ont också!
Det är fan lite synd om mig...


Ge mig en cigg!

Usch, dom senaste timmarna har jag varit fruktansvärt röksugen!
Inga cigg att tillgå och nikotintuggummina vill jag inte ha.
Nej, det är bara att bita ihop.



God morgon.

Nu är jag tillbaka igen efter några dagars bloggtorka.
Har loggat in några gånger, men så fort jag ska skriva så har det blivit helt blankt uppe i knoppen.
Sen vill jag passa på att tacka för alla era fina kommentarer i o med att jag slutat röka.
Och vet ni?!
Det går hur bra som helst.
Känner mig inte grinig eller ostabil, utan mår precis som vanligt.
Sen blir man extra peppad när man tänker på hur mkt pengar man sparar.
Vi är trots allt två som har rökt här hemma, det blir sina antal kronor i månaden.


Photo by me.

First day without cigarettes.

Tog min sista cigarett runt klockan åtta igår kväll.
Det känns förvånandsvärt bra utan cigg, nästan för bra.
Visserligen har jag nikotin tuggumin att tillgå, men jag tycker att dom är så äckliga så det blir inte så mycket tuggande.
Är helt övertygad om att vi kommer att klara det denna gången.

Det enda som skrämmer mig är att jag är rädd för att gå upp i vikt i o med detta.
Älsklingen och min familj säger att det är omöjligt då jag bara äter 3 ggr med dag och ingenting mellan.
Och att det jag äter kan man inte gå upp i vikt av.
Ska verkligen kämpa emot tankarna och lyssa på mina nära och kära, och inte börja mixtra med maten.
Älsklingen har lovat att hålla koll på om jag går upp i vikt, vad mina ögon ser går tydligen inte att lita på. Då jag ser ngt annat än vad alla andra ser.

Jaja nog om det.
I slutändan så känns det i allafall skönt att vara utan ciggen!


Last day as a smoker.

I o med älsklingen hjärtklappning beslutade vi oss för att äntligen ta tag i rökningen.
Det har varit på tapeten ett tag, men nu är det bestämt.
Idag rycker cigaretterna.
Ska njuta av njuta av mina sista timmar som rökare.
Detta kommer vara tredje gången jag slutar, så jag hoppas på tredje gången gilt!


Akuten.

Enda sen igår har älsklingen lidit av hjärtklappning.
Imorse vid tio ringde han och berättade att han var påväg till akuten.
Oron steg i min kropp och jag trodde nästan att jag skulle få hjärtklappning.
För ca en halvtimme sen ringde han och berättade att allt hade gått bra.
Ingenting var fel med hjärtat som tur var, men jag tycker fortfarande att det är läskigt då hjärtklappningen inte avtagit.
Dom kunde inte svara på vad det kunde bero på eller när det skulle sluta.
Han skulle därimot köra på som vanligt, men jag tycker att han ska ta det lugnt och inte åka tillbaka och jobba.
Vad tror ni att han gör?
Jo han åker tillbaka till jobbet.
Men så fort han kommer hem så är det soffläge som gäller!


Homework.

Vaknade imorse av strålande solsken, kändes som det var en evighet sen vi hade sånt här vackert väder.
Hade det inte varit så mkt snö hade jag verkligen fått vårkänslor.

Ska precis sätta mig ner och göra mina hemläxor som jag fått av min sjukgymnast och psykolog.
Har glömt att berätta att jag börjar på sjukgymnastik, kroppskännedom för att vara mer exakt.
Kroppskännedomen ska förhoppningsvis hjälpa mig att se hur jag verkligen ser ut, istället för att se en stor fet klump.
Sen handlar det om att lära känna sin kropp, att få tillbaka signaler som är avstängda. I mitt fall hunger.
Att eventuellt få känna hunger igen skrämmer mig.
Har ingen aning om hur det känns att vara hungrig och har inte heller känt dessa signaler på flera flera år.

Hoppas dock att detta kommer att vara till stor hjälp för mig, vill verkligen ha ett normalt liv.
Ett liv där jag klarar av ett jobb, ett liv där jag inte är så låst.

Nej nu ska jag sätta igång med läxorna så dom blir gjorda.
 Ska bland annat rita en bild på hur jag ser på min kropp.


Vardagslyx!

Vem älskar inte att få lite lyx i vardagen?
Det är liksom det som får en att klara av den annars "trista" vardagen.
Idag kom min bror och hämtade upp mig och vi begav oss till Kim´s thaimassage, där avnjöt vi en skön fotmassage.
Har aldrig varit på fotmassage tidigare och det var verkligen en trevlig upplevelse, massagen av vaderna var helt klart skönast. Då var jag i himmelen.
Efter massagen gick vi vidare och käkade lite thai-mat, ja det har varit mycket thai idag.
Vore verkligen underbart att åka till Thailand, måste bara övertala älsklingen först;)

Onsdag och piggare

Äntligen känner jag att orken börjar komma tillbaka i kroppen, så imorrn blir det "work"!
Känns dock lite konstigt då det var ett tag sedan jag var där, röda dagar och sen blev jag sjuk.
Men det blir som sagt bara imorrn och sen nästa vecka kör jag igång som vanligt igen, skönt med en mjukstart.
Innan vi har nästa planeringsmöte i mars är det tänkt att jag ska utöka arbetsträningen med 2 timmar.
Börjar känna mig lite smått pressad nu, dagarna rusar jue bokstavligen iväg. Hinner knappt med tiden längre känns det som. Hursom helst så handlar det "bara" om 2 timmar, så det är jue ingentligen ingenting att känna sig pressad över.
Nåväl, det ordnar sig nog.
Det gör det jue alltid på ett eller annat sätt.
Jag är i allafall piggare nu och det är huvudsaken i dagsläget.

Usch och fy.

Blää, det här med att vara sjuk är verkligen inte min cup of tea.
Speciellt inte nu när man mår bättre men fortfarande inte är frisk.
Sinnet vill göra så himla mycket, men kroppen sätter snabbt stopp igen.
Får göra lite granna och sedan vila, hur trist är inte det?
Sen känner jag mig som världens sämsta matte till Lennox också, då jag inte orkar gå ut på långa promenader.
När jag var sängliggandes låg han på mig mest hela tiden, han tog bättre hand om mig än min älskling.
Men nu när jag är piggare blir han bara rastlös.
Ska köra lite sök och trix med honom om en stund, sen får älsklingen ta med honom ut på en liten promenad. Jag orkade bara med ett varv i parken med honom förut, och det är inte tillräckligt.

Nej fy, nu vill jag bara bli helt frisk så vardagen kan återgå till det normala igen.

Sjukling

Jag är inte den som drabbas av feber speciellt ofta och när jag väl gör det känns det som jag är döende.
Bör även tilläggas att jag har låg temp i normalt tillstånd, så jag är febrig redan vid 37 grader.
Detta är alltså anledningen till att jag inte bloggat på några dagar, jag har varit mega sjuk.
Feber, förkyld och värk i kroppen, usch fruktansvärt.
Men det är äntligen på bättringsvägen, är inte frisk ännu. Jag ju orkar i allafall vara uppe nu.

Nu ska jag ringa mammis och gå ut med Lennox så han får kissa.
Hörs senare.


Ångest...

Hjärtat slår snabbt och huvudet dunkar.
Tankarna rusar och yrseln närmar sig.
Oron sprider sig i hela kroppen.
Hatar ångesten, är rädd för den och gör allt för att hålla den tillbaka.


Vet dock varför den tittar fram och förstör för mig just idag.
Jag känner mig stressad, något som min kropp inte klarar av speciellt bra.
Försöker andas lugnt, lugna min själ och slappna av.
Tårarna brännar innanför ögonlocken och jag känner mig bara svagare och svagare.

Första dagen på "jobbet" efter ledigheten, vill inte vara hemma.
Men har inte mycket till val just nu.
Orkar inte ta mig iväg och jag vet att det är okej.
Jag arbetstränar och det inte arbetsrehabilitering för intet.
Men det dåliga samvetet drabbar mig trots allt, känner mig kass.

Ska krypa ner hos min älskade Lennox.
Han ger mig mycket stunder som dessa.


Huvudvärk!

Sen igår kväll har jag haft en sånn fruktansvärd huvudvärk och inga värktabletter hemma!
Har knappt sovit en blund i natt då det verkligen kändes som huvudet skulle sprängas, migrän kanske?
Inte nog med det, älsklingen snarkade och jag jag spydde.
Sikken toppen natt, knappt en blund fick jag.
Nu är den värsta huvudvärken över, men den ligger där och molnar. Väntandes på att attackera mig.
Kom inte iväg till "jobbet" heller, inte så konstigt iförsig. Men jag får alltid sånna skuldkänslor när jag är hemma.

Tidigare inlägg
RSS 2.0