Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Vänner, bekanta, släkt, arbetskamrater eller totala främlingar. Man slutar aldrig att förundras över hur människor beter sig. Förstår inte riktigt grejen med att försöka trycka ner eller sprida rykten om andra. Tror helt enkelt att det i grund och botten handlar om svartsjuka och låg självkänsla. För är man trygg i sig själv så behöver man inte trycka ner sina medmänniskor. Det är i allafall min åsikt och jag tror verkligen att det stämmer i många fall.
Nu ska jag inte sitta här och säga att jag aldrig dömt en människa för t.ex dens utseende, för det har jag.
Men jag ger alltid människor en chans, för första intrycket är inte allt, långt ifrån.
 Har själv blivit dömt för mitt utseende, stora silikonbröst har en tendens att sticka i ögonen på vissa människor, speciellt när man även har platinablont hår. Man blir direkt placerad i bimbo-facket innan man ens hunnit öppna käften.
Å andra sidan har jag alltid gillat att motbevisa folk att jag inte är en korkad bimbo. Utan en helt vanlig trevlig och snäll tjej. Nu har jag visserligen sumpat det blonda håret och märker inte av bimbo kommentarerna längre.
Sen är jag inte tjejen som bryr mig vad folk tycker om mig, speciellt om det är personer som inte känner mig.
Jag vet vem jag är och det gör min man, familj och vänner också. Det är faktiskt det som räknas!
Har varit med om mycket och jag är stark idag, väldigt stark. Vet också att den enda som kan knäcka mig är mig själv. Alla andra kan jue försöka men jag lovar er att ni inte kommer att lyckas.

Därimot tycker jag synd om dessa människor som dömmer och snackar skit. Ni måste ha ett himla tråkigt och innehållslöst liv. Lägg energin på att utveckla er själva istället, stärk erat självförtroende och självkänsla.
Livet är kort och varför ska man då försöka trycka ner andra för att kunna känna sig stark. Det är patetiskt.
Njut av livet, var en bra vän, dotter, son, syskon och partner. För i slutändan är det det som räknas.

Detta är ett ämne som ständigt kommer upp och jag ville bara dela med mig lite av mina åsikter.


Mörkt och ljust på samma gång.

Hann aldrig med att blogga mer igår då vi for ut till mina föräldrar, så älsklingen kunde greja med bilen inför lackningen.
Tyvärr känns allt stress och jobb han lagt ner på bilen har varit helt i onödan. Varför?
Jo, för att garaget där han och hand pappa skulle lacka bilen har blivit okuperad av en buss med motorhaveri.
Hans pappa skulle snacka med en han kände om dom kunde få vara i hans garage, men det ser mörkt ut.
Lider verkligen med min älsklingen, han har sett fram emot detta. Sett fram emot att få bilen klar nu i påsk.
Ringde till en pappa kände förut och han hade tid att lacka bilen i mitten av maj, visst det är ett tag dit. Men det är bättre än att behöva vänta tills sommaren.

Men nu till något betydligt mer positivt!
Har varit på möte hos Komvux idag och till hösten kommer jag att bli en plugghäst.
Måste erkänna att tiden tills idag har jag inte varit helt 100% säker på att jag har motivationen.
Men under mötets gång kände jag hur peppad och motiverad jag blev.
Ska bli underbart skönt att få gymnasiekompetensen.
Vill kunna få ett bra jobb i framtiden, att känna att jag utnyttjar min kapacitet till något vettigt.


Äntligen bättre.

Nu känner jag att jag är på bättringsvägen, halsen gör knappt ont hals, är mest yr och hängig.
Tillräckligt pigg för att blogga i allafall.
Usch, hatar verkligen att vara sjuk.
Det känns som kilona bara dras till mig och jag får dåligt samvete att jag inte orkar röra på mig lika mycket som i vanliga fall. Låter säkert skit töntigt, men det är så det är helt enkelt.
Längtar bara efter att ta en riktigt lång promenad i skogen, upp för en massa backar och känna att kroppen arbetar.
Förhoppningsvis orkar jag köra på i vanligt tempo på lördag igen.

Har nog tjatat hål i huvudet på älsklingen här hemma med.
- Har jag gått upp i vikt?
- Är du säker?
Han skakar på huvudet och säger att det inte har hänt ngt, vill så gärna tro på honom. Men jag kan inte, hur mycket jag än försöker.

Nee nu får det vara nog med sånna här tråkigheter.
Hoppas att ni hållt er friska!

Mat kontrakt.

Ja det är precis lika töntigt som det låter.
Har fått i uppgift av min psykolog att göra ett mat kontrakt där jag lovar att berätta om jag fuskat med maten m.m.
Duktig som jag är har jag komponerat ihop ett, men jag känner mig som en 5-åring.
Men jag antar att det är för ett bra syfte, fast det känns iallafall jävla töntigt.
För hur ska hon veta att jag verkligen håller mig till kontraktet?
Nu menar jag inte att jag ska fuska med maten, men om jag gör det...vad är hennes konsekvenser?
Måste verkligen fråga henne det sen när vi har möte.

Hon ville även att jag skulle komma dit engång i veckan och väga mig! hell no.
Som tur är har jag både älsklingen och mamma bakom mig, som inte heller tycker att det är en bra idée.
Dessutom kan hon inte tvinga mig och skulle hon försöka så kommer hon få se mig förvandlas till en bitch deluxe.
Det är verkligen ingen överdrift, utan ren och skär sanning.
Tvång är det värsta jag vet och det frambringar mina sämsta och elakaste sidor.
Nee usch vill inte ens tänka på det, hemska minnen från sjukhus tiden bubblar fram och det förstör hela min dag.
Nu kan jag inte sitta här längre, även om det är mysigt då Lennox ligger med huvudet i mitt knä.
Disk och undanplockning står på schemat.

Mer öppen?!

Har funderat mycket den senaste tiden hurvida jag ska vara mer öppen i bloggen.
Men samtidigt känns det trist och lite jobbigt att blotta den mörkare sidan av min själ.
Kommer hända mycket förändringar i mitt liv den kommande tiden och min lilla hjärna kommer arbeta övertid.
Så då kommer jag antagligen behöva få ur mig lite av dom tankarna.
I min förra blogg skrev jag mer personligt och jag kan faktiskt sakna det.
Men jag vill inte rikta in mig för mycket på mina problem.

Nu måste jag ner till tvättstugan.
Hörs senare...

RSS 2.0