Lördagen gick i oturens tecken.
Oturs tåget startade med att min pappis fick åka in till akuten, då han hade fruktansvärt ont i magen.
Tyvärr är han fortfarandra kvar där och läkare har fortfarande inte hittat något fel. Men i skrivande stund ska han göra en colonskopi och förhoppningsvis hittar läkarna felet.

Oturstågets andra anhalt var Lennox.
Vi åkte till Lunedets slalombacke för en styrke-promenad.
Efter cirka 20 minuter hade vi bestigit backen och det kändes i ben och rumpa vill jag lova.
Lennox därimot bara sprang och stannade då och då för att kolla varför vi tagit en kort paus. Han var inte ett dugg påverkad av det bergliknade landskapet.
 När vi suttit högst upp och spanat en stund var det dags för att ta sig neråt.
Helt klart skönare att gå nerför än uppåt, kändes som benen gick av sig själv.
När vi kommit ner och såg vi att Lennox klo spruckit, det såg verkligen inte trevligt. Men han verkade inte ha speciellt ont då...