Trapped inside myself

Det blev tyvärr ingen resa till Göteborg, ångesten blev alldeles för stor. Har blivit sämre i mina ätstörningar den senaste tiden, och äta bland folk är återigen något som är svårt för mig. Om jag får ångest kan jag bara hantera den hemma. Sist vi var nere i Skåne slutade det med att jag fick äta i bilen.
Ställde in denna resan då jag inte kan hantera ångesten nånannanstans än hemma, trodde att det blivit bättre. Men jag måste helt enkelt inse att jag är sjukare än vad jag tror och att jag behöver ta all det hjälp jag har och kommer få.

Detta är första gången jag medger att jag behöver hjälp, eller ja sa det i fredags. Som tur är har jag världens underbaraste man och familj, som kommer stötta mig igenom detta. Ska helt enkelt börja träna, träna på saker som för många andra är självklara. Som att åka bort, äta bland folk osv. Mamma vill även att jag ska börja med mellanmål, men en sak i taget. Ska träffa en arbetsterapeut och även starta min psykologkontakt här i karlskoga.
Ska försöka ta åt mig så gott jag bara kan, ni som känner mig vet hur mycket jag kan sätta mig på tvären.

Sen startar även grus snart, vet inte riktigt vad det är så det är lite svårt att förklara. Det är i allafall försäkringskassan som hjälpt mig med den platsen. Det är typ arbetsförberedande och är 4 timmar om dagen, måndag till fredag i 6 veckor. Ser verkligen fram emot det, få komma ut lite, träffa folk osv.

Med andra ord kommer jag ha fullt upp detta året...nergångar kommer säkerligen komma, gäller bara att vara förberedd. Som tur är är jag inte ensam, även om det känns som det många gånger.
Finns alltid nån som kan stötta mig, men det känns endå ensamt...mina tankar och känslor stänger inne mig lite och dom är svåra att förklara. Hade jag kunnat sätta ord på dom hade jag antagligen kännt mig mindre ensam.

Kommentarer
Postat av: Anna

skönt att du bestämde dig att följa din känsla och stanna hemma.
Att du inser att du hamnat i ett bakslag i din sjukdom gör dig starkare än att blunda för den.
Har du fått prata med ingrid på eriksbergsgården??
Henne har jag o hon ger mig alltid en bra känsla o styrka att kämpa på

Ta hand om dig/kram

2008-02-03 @ 02:06:02
Postat av: Louise

Usch.. Jag vet typ hur det känns..
Skrev ett inlägg http://rosaochfluff.blogg.se/1203856458_tvngstankar.html
Som du kan läsa om du vill!

2008-03-17 @ 18:51:57
URL: http://rosaochfluff.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0