Kastreringen gick jätte bra igår och han var så duktig mitt lilla hjärtat.
Den lugnade sprutan därimot var ingen hit, han var totalt livrädd och ville bara rymma därifrån.
Men tanke på förra gången han fick en spruta så förstår jag hans rädsla. Det som hände då var att han fick ett kastrerings-chip. Chippet sätts in i nacken med hjälp av en stor och bred spruta och det gjorde ont vill jag lova.
Anledningen att vi valde att ge honom ett chip den gången var för att se hur han skulle bli vid en eventuell kastrering.
När effekten av chippet lagt sig beslöt vi oss för att ta "kulorna" istället för att chippa honom igen.
Nu hamnade jag visst lite OT(off-topic).

När vi kom hem igår skyndade han sig snabbt upp i soffan och la sig.
Bädda in honom ordentligt med handduk och filtar, då han frös så han skakade.
Han var ganska medtagen och snurrig, inte konstigt med tanke på vad han gått igenom.
Därmot försökte han verkligen trotsa tröttheten, han satt med hängande ögonlock och gjorde allt han kunde för att inte somna.
Framåt kvällen var han mer avslappnad och låg mest och vilade med oss i soffan.
Även natten gick bra, vilket var jätte skönt. Var lite orolig att han skulle ha jätte ont och inte skulle kunna sova.
Han väckte oss engång under natten, bufflade lite på oss och ville vara nära.

Idag har han varit jättepigg, svårt att tro att han opererades igår.
Han har ätit med väldigt god aptit, velat springa när vi varit ute och kissat.
Han är nästan som vanligt och det är skönt.
Klart att han har ont, men det är skönt att se att han inte är helt däckad.