När jag och Lennox var ute på en promenad imorse sprack hans klokapsel, alltså det hårda skalet kring pulpan.
Detta är tyvärr andra gången det händer och jag förstår verkligen inte hur han lyckas med det.
Hursom helst var det bara att vända hemåt igen och försöka få tag på en veterinär.
Kliniken där jag är har tyvärr stängt idag så det var bara att ringa runt till alla kliniker man kunde hitta.
Fick tillslut tag på en i Stockholm som hade öppet och fick lite tips inför fredagen då vi öppnar igen.
Klippte bort den lösa delen av klon, för att den inte ska ligga och skava emot pulpan, tvättade rent och Lennox fick godis.
Lennox visar inte minsta tecken på smärta och är precis som vanligt. Han är helt otrolig med sin höga smärttröskel.

Det är verkligen typiskt att det alltid ska hända något när det är storhelger och ingenting är öppet som vanligt.

Självklart fick Lennox också lite julklappar.

Idag Lennox fick en riktigt lyxig frukost efter promenaden, LAMM!
Oj oj oj så förväntansfull han var medans jag skar upp köttet, valpögon deluxe.
Gäller att passa på när Ica säljer ut dags-gammalt kött, alltid uppskattat när man har hund.

Det har verkligen varit en spännande dag för unge herr Lennox.
Lamm till frukost, dragträning, bus med pappa och inslagning av paket.
Han var så nyfiken och nosen var med precis överallt, han la sig på pappret och inspekterade allt.
Själv satt jag bara och skrattade, lite svårt att låta bli när han är så söt.
Nu ligger han här i soffan brevid mig och är helt däckad, inte lätt att vara hund alla gånger.

Igår beställde jag en dragsele till Lennox via "jobbet".
Det blev en Nomesele som är tillverkad av vattentätt material. Vilket gör att inte ens sträng kyla får den att hårdna.
Kopplet eller expanderlinan fästs vid en bandlänk och den har även reflexer.
Ska bli väldigt spännande att låta Lennox dra och jag hoppas att han tycker om det.
Han älskar jue att kämpa och arbeta, det gäller bara att vänja honom vid att ha något bakom sig.

Du är det vackraste som finns♥

Idag var det en vecka sen Lennox låg på operations bordet och kastrerades.
Har skrivit det förut men jag kan inte låta bli att skriva det igen, jag är så stolt och förundrad över honom.
Redan dagen efter operationen var han helt oberörd och var som vanligt.
Det har hållt i sig och han är sitt vanliga glada och pigga jag.
Kanske lite mer pigg än vanligt, det märks på honom att han saknar våra dagliga långpromenader.
Överskottsenergi yes indeed, men idag gick vi lite längre än nått varv i parken och han var så lycklig.
Lite väl lycklig kanske och skuttade och hade väldigt bråttom.
Men på torsdag har det gått tio dagar och sen kommer vi återgå till våra vanliga rutiner.

---

Två nätter i rad har han sovit utan munkorgen då han inte bryr sig om såret ett dugg.
Precis som han vet att han inte får vara där och slicka, eller ja det vet han.
Han var på väg en gång och jag stoppade honom, sen dess har han inte varit i närheten av såret något mer.
Han är så duktig min lilla bebis♥.

Kastreringen gick jätte bra igår och han var så duktig mitt lilla hjärtat.
Den lugnade sprutan därimot var ingen hit, han var totalt livrädd och ville bara rymma därifrån.
Men tanke på förra gången han fick en spruta så förstår jag hans rädsla. Det som hände då var att han fick ett kastrerings-chip. Chippet sätts in i nacken med hjälp av en stor och bred spruta och det gjorde ont vill jag lova.
Anledningen att vi valde att ge honom ett chip den gången var för att se hur han skulle bli vid en eventuell kastrering.
När effekten av chippet lagt sig beslöt vi oss för att ta "kulorna" istället för att chippa honom igen.
Nu hamnade jag visst lite OT(off-topic).

När vi kom hem igår skyndade han sig snabbt upp i soffan och la sig.
Bädda in honom ordentligt med handduk och filtar, då han frös så han skakade.
Han var ganska medtagen och snurrig, inte konstigt med tanke på vad han gått igenom.
Därmot försökte han verkligen trotsa tröttheten, han satt med hängande ögonlock och gjorde allt han kunde för att inte somna.
Framåt kvällen var han mer avslappnad och låg mest och vilade med oss i soffan.
Även natten gick bra, vilket var jätte skönt. Var lite orolig att han skulle ha jätte ont och inte skulle kunna sova.
Han väckte oss engång under natten, bufflade lite på oss och ville vara nära.

Idag har han varit jättepigg, svårt att tro att han opererades igår.
Han har ätit med väldigt god aptit, velat springa när vi varit ute och kissat.
Han är nästan som vanligt och det är skönt.
Klart att han har ont, men det är skönt att se att han inte är helt däckad.

Är nervös, klockan nio ska mitt lilla hjärta ligga på op-bordet.
Har varit medverkande vid flera kastreringar, men nu är det min bebis!
Vet att det är rätt beslut, men ändå känns det i hjärtat.
Igentligen är jag inte så jätte nervös inför själva ingreppet, utan tiden efter.
Smärtan och munkorgen.
Vill jue inte att min raring ska ha ont och munkorgen kommer han inte gilla.
Men munkorgen är ett måste, han får inte slicka på såret.
Dels för läkningen eller alla bakterier.
Skriver sen när vi kommit hem, nu ska jag pussa lite på mitt hjärta♥.

Nu är det klart, nästa måndag klockan 09.00 ska Lennox kastreras.
Vill inte vänta med ingreppet längre, han mår inte bra som det är nu.
Matvägrar, stressar under promenaderna och gnyr när han är inomhus.
Kastrering är faktiskt det bästa alternativet, då vi inte ska ta någon kull på honom.
Han får jue liksom inte utlopp för sina lustar.
Tänk er själva hur jobbigt det skulle vara.

Jag kommer självklart vara med under ingreppet.
Har varit med vid rätt många operationer nu, men det är klart att det kommer vara skillnad när det är min egen bebis som ligger på op.bordet.
Samtidigt känns det tryggt att vara med och finnas där för Lennox hela tiden.
Sen "jobbar" jag med riktigt bra människor och jag litar på dom.

Måste bara visa denna vackra bild på mitt hjärta, som min lilsis har tagit.

Du är så söt gubben att jag får ont i magen.

Krokis fick tyvärr inte en lång levnadstid hemma hos oss, men han var älskad under den korta tid han var vid livet.
Nu är han begravd i soptunnan.

Tog med Lennox ut i parken förut för att ta lite höst bilder.
Det gick väl inte direkt som jag tänkt mig.
Det var mer intressant att nosa än att sitta modell för "mamma".