Sjukhus besöket.
Var som sagt och hälsade på pappis på sjukhuset igår.
Läkarna tror att han har drabbats av ulcerös kolit, som är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom.
Dom vet inte säkert ännu, sån idag ska han flyttas till medicin-avdelningen.
Var skönt att träffa honom igår även om det var jobbigt att se honom så sjuk.
Men det känns bra att dom är på väg mot en diagnos nu och att medicin finns.
Är det ulcerös kolit så kommer han ha sjukdomen hela livet och det är ingen rolig sjukdom. Men det kommer i skov och man kan vara bättre längre perioder.
Ska hälsa på honom idag igen om han orkar, det kanske är fullt upp idag med tanke på avdelnings byte och sånt.
Men vi får se helt enkelt, annars blir det jue ett telefon samtal.
Love you daddy
Läkarna tror att han har drabbats av ulcerös kolit, som är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom.
Dom vet inte säkert ännu, sån idag ska han flyttas till medicin-avdelningen.
Var skönt att träffa honom igår även om det var jobbigt att se honom så sjuk.
Men det känns bra att dom är på väg mot en diagnos nu och att medicin finns.
Är det ulcerös kolit så kommer han ha sjukdomen hela livet och det är ingen rolig sjukdom. Men det kommer i skov och man kan vara bättre längre perioder.
Ska hälsa på honom idag igen om han orkar, det kanske är fullt upp idag med tanke på avdelnings byte och sånt.
Men vi får se helt enkelt, annars blir det jue ett telefon samtal.
Love you daddy
Bad day.
Kände redan när jag slog upp ögonen imorse att allt inte riktigt stod rätt till.
Ångesten bultade och ögonen ville bara stängas och somna om.
Men jag kämpade mig iväg med en klump i magen.
Tyvärr så blev det inte bättre och vid elva kände jag tårarna bränna och jag gick hem.
Väl hemme blev det mys och promenad med Lennox, det lättade mitt tunga sinne ngt.
Ska försöka äta upp min mat nu och gå och nanna en stund. Imorgon är det bara att ta nya tag.
Ångesten bultade och ögonen ville bara stängas och somna om.
Men jag kämpade mig iväg med en klump i magen.
Tyvärr så blev det inte bättre och vid elva kände jag tårarna bränna och jag gick hem.
Väl hemme blev det mys och promenad med Lennox, det lättade mitt tunga sinne ngt.
Ska försöka äta upp min mat nu och gå och nanna en stund. Imorgon är det bara att ta nya tag.
Idiot läkare.
I fredags klockan 10.00 befann jag mig på vårdcentralen för att undersökning av mina leder, trodde jag.
När jag kom in på rummet möttes jag av en dryg läkare som inte alls brydde sig värst mycket om mina problem.
Nej, det han påpekade av mina torra händer och det var dom som var boven i dramat.
Ni förstår kära läsare att pga av mina torra och sprukna händer har jag en inflammation i huden som gått ner till mina leder. Jaha, men hur kommer det sig att jag har ont i andra leder på kroppen da var min första fråga.
Det spydiga svaret jag fick var att jag sökt för mina händer.
Försökte och försökte att få honom att lyssa men inget gensvar. Se till att smörja in händerna så dom ser normala ut så kommer det bli bra igen.
Köpte inte hans såkallade diagnos ett dugg. Ser ut såhär på händerna varje vinter och har aldrig haft sånna här ledproblem. Han undersökte inte ens mina leder, tog inga prover INGENTING!
Och är det nu så att han mot all förmodan har rätt, så borde det jue vara en svår inflammation om den går ända ner i lederna? Och borde man inte medicineras för det?
Är det så här dagens sjukvård fungerar?
Blir så förbannad!
Har mailat till netdoktorn angående mina problem, fick mail igår att mitt mail kommer att skickas till en läkare.
Ska bli väldigt intressant och se vad jag får för svar!
Lederna har varit bättre ett tag nu, men nu när jag slutat att sola solarium (vilket var det enda som lindrade smärtan) har det börjat bli värre igen. Blir så trött, vill bara bli tagen på allvar. Hittar jue faan inte på heller!
När jag kom in på rummet möttes jag av en dryg läkare som inte alls brydde sig värst mycket om mina problem.
Nej, det han påpekade av mina torra händer och det var dom som var boven i dramat.
Ni förstår kära läsare att pga av mina torra och sprukna händer har jag en inflammation i huden som gått ner till mina leder. Jaha, men hur kommer det sig att jag har ont i andra leder på kroppen da var min första fråga.
Det spydiga svaret jag fick var att jag sökt för mina händer.
Försökte och försökte att få honom att lyssa men inget gensvar. Se till att smörja in händerna så dom ser normala ut så kommer det bli bra igen.
Köpte inte hans såkallade diagnos ett dugg. Ser ut såhär på händerna varje vinter och har aldrig haft sånna här ledproblem. Han undersökte inte ens mina leder, tog inga prover INGENTING!
Och är det nu så att han mot all förmodan har rätt, så borde det jue vara en svår inflammation om den går ända ner i lederna? Och borde man inte medicineras för det?
Är det så här dagens sjukvård fungerar?
Blir så förbannad!
Har mailat till netdoktorn angående mina problem, fick mail igår att mitt mail kommer att skickas till en läkare.
Ska bli väldigt intressant och se vad jag får för svar!
Lederna har varit bättre ett tag nu, men nu när jag slutat att sola solarium (vilket var det enda som lindrade smärtan) har det börjat bli värre igen. Blir så trött, vill bara bli tagen på allvar. Hittar jue faan inte på heller!
Trapped inside myself
Det blev tyvärr ingen resa till Göteborg, ångesten blev alldeles för stor. Har blivit sämre i mina ätstörningar den senaste tiden, och äta bland folk är återigen något som är svårt för mig. Om jag får ångest kan jag bara hantera den hemma. Sist vi var nere i Skåne slutade det med att jag fick äta i bilen.
Ställde in denna resan då jag inte kan hantera ångesten nånannanstans än hemma, trodde att det blivit bättre. Men jag måste helt enkelt inse att jag är sjukare än vad jag tror och att jag behöver ta all det hjälp jag har och kommer få.
Detta är första gången jag medger att jag behöver hjälp, eller ja sa det i fredags. Som tur är har jag världens underbaraste man och familj, som kommer stötta mig igenom detta. Ska helt enkelt börja träna, träna på saker som för många andra är självklara. Som att åka bort, äta bland folk osv. Mamma vill även att jag ska börja med mellanmål, men en sak i taget. Ska träffa en arbetsterapeut och även starta min psykologkontakt här i karlskoga.
Ska försöka ta åt mig så gott jag bara kan, ni som känner mig vet hur mycket jag kan sätta mig på tvären.
Sen startar även grus snart, vet inte riktigt vad det är så det är lite svårt att förklara. Det är i allafall försäkringskassan som hjälpt mig med den platsen. Det är typ arbetsförberedande och är 4 timmar om dagen, måndag till fredag i 6 veckor. Ser verkligen fram emot det, få komma ut lite, träffa folk osv.
Med andra ord kommer jag ha fullt upp detta året...nergångar kommer säkerligen komma, gäller bara att vara förberedd. Som tur är är jag inte ensam, även om det känns som det många gånger.
Finns alltid nån som kan stötta mig, men det känns endå ensamt...mina tankar och känslor stänger inne mig lite och dom är svåra att förklara. Hade jag kunnat sätta ord på dom hade jag antagligen kännt mig mindre ensam.
Ställde in denna resan då jag inte kan hantera ångesten nånannanstans än hemma, trodde att det blivit bättre. Men jag måste helt enkelt inse att jag är sjukare än vad jag tror och att jag behöver ta all det hjälp jag har och kommer få.
Detta är första gången jag medger att jag behöver hjälp, eller ja sa det i fredags. Som tur är har jag världens underbaraste man och familj, som kommer stötta mig igenom detta. Ska helt enkelt börja träna, träna på saker som för många andra är självklara. Som att åka bort, äta bland folk osv. Mamma vill även att jag ska börja med mellanmål, men en sak i taget. Ska träffa en arbetsterapeut och även starta min psykologkontakt här i karlskoga.
Ska försöka ta åt mig så gott jag bara kan, ni som känner mig vet hur mycket jag kan sätta mig på tvären.
Sen startar även grus snart, vet inte riktigt vad det är så det är lite svårt att förklara. Det är i allafall försäkringskassan som hjälpt mig med den platsen. Det är typ arbetsförberedande och är 4 timmar om dagen, måndag till fredag i 6 veckor. Ser verkligen fram emot det, få komma ut lite, träffa folk osv.
Med andra ord kommer jag ha fullt upp detta året...nergångar kommer säkerligen komma, gäller bara att vara förberedd. Som tur är är jag inte ensam, även om det känns som det många gånger.
Finns alltid nån som kan stötta mig, men det känns endå ensamt...mina tankar och känslor stänger inne mig lite och dom är svåra att förklara. Hade jag kunnat sätta ord på dom hade jag antagligen kännt mig mindre ensam.
Ångest
Fick ringa mamma igår kväll, paniken bultade liksom ångesten.
Varför, jag har jue klarat det förr. Klarat av att åka bort och ha roligt. Nu är jag fylld av rädsla.
Har bestämt mig för att åka i allafall, måste komma över detta. Måste för att kunna leva, för överkomma mina rädslor.
Mamma tror att jag blivit sämre igen för att jag gått ner i vikt. Jag som vanligt tycker inte att jag gjort det. Försöker se, men det går inte, ser flodhästen som vanligt. Hur ska jag kunna se hur jag ser ut? Eller ljuger alla och jag ser verkligheten?
Vet varken ut eller in just nu, försöker bara hålla mig lugn...har jue sett fram emot denna resa, att få umgås med Annika och festa lite.
Ska ge mig ut på en promenad med Lennox nu, det behöver vi båda två.
Varför, jag har jue klarat det förr. Klarat av att åka bort och ha roligt. Nu är jag fylld av rädsla.
Har bestämt mig för att åka i allafall, måste komma över detta. Måste för att kunna leva, för överkomma mina rädslor.
Mamma tror att jag blivit sämre igen för att jag gått ner i vikt. Jag som vanligt tycker inte att jag gjort det. Försöker se, men det går inte, ser flodhästen som vanligt. Hur ska jag kunna se hur jag ser ut? Eller ljuger alla och jag ser verkligheten?
Vet varken ut eller in just nu, försöker bara hålla mig lugn...har jue sett fram emot denna resa, att få umgås med Annika och festa lite.
Ska ge mig ut på en promenad med Lennox nu, det behöver vi båda två.
Suck...
Nu har jag fallit ner i mitt hål igen, känner mig som en flodhäst. Tjock och dallrig...typiskt jag som ska åka imorrn. Hoppas att älsklingen kan lätta upp mitt humör, kom hem till mig nu...behöver dig.
Vet inte om det är för att jag ska åka bort, rädd för att det kommer krångla med maten.
Att det kommer bli som när vi var nere i Skåne sist, kaos.
Men det kommer att gå bra, har klarat det förr.
Ska prata med älsklingen sen, han ger mig det stöd jag behöver.
Magproblem och solarium
Älsklingen och jag är nyligen hemkomna från solariet. Hade nästan glömt hur skönt det var att sola, kände hur hela mig kropp slappnade av och jag njöt i fulla drag...tills det kom en jävla massa fjortisar. Då var det helt plötsligt inte lika lugnt och skönt längre. Kan inte dessa människor prata normalt? eller måste man gapa så att även dom döda hör en?
Ja tydligen är det så det ska gå till nu för tiden.
Försökte fisa lite extra åt dom, haha *ond*. Det måste jue ut i allafall så lika bra att passa på.
Det är inte lätt när man har ont i magen, är svullen så jag ser gravid ut. Not nice at all, men vad gör man?
Har ingen medicin som tar bort svullnaden och kramperna, jävla mage.
På tal om mage, den 7 februari ska jag på tunntarms röntgen. Ser inte fram emot det kan jag säga. Ska via en sond genom näsan få i mig kontrastvätska. Detta framkallar ångest och tankar.
Minns allt för väl sonden jag hade när jag var inlagd, usch vill inte ens tänka på det.
Hursom helst ringde jag till röntgen och frågade om jag kunde få något lugnande, men dom hade inget att ge mig.
What the fuck, det är ett sjukhus ge mig nått så jag blir knockad! Så svårt kan det jue inte vara.
Sköterskan skulle i allafall kolla upp det och ringa tillbaka till mig. Annars får jag ringa min läkare och be honom skriva ut stesolid eller något annat preparat.
Det fanns även ett annat alternativ och det var att dricka konstrast vätskan. Men då skulle undersökningen ta ca 4 timmar. Så länge vill jag inte vara där och det smakar säkerligen bajs också för den delen.
Ja tydligen är det så det ska gå till nu för tiden.
Försökte fisa lite extra åt dom, haha *ond*. Det måste jue ut i allafall så lika bra att passa på.
Det är inte lätt när man har ont i magen, är svullen så jag ser gravid ut. Not nice at all, men vad gör man?
Har ingen medicin som tar bort svullnaden och kramperna, jävla mage.
På tal om mage, den 7 februari ska jag på tunntarms röntgen. Ser inte fram emot det kan jag säga. Ska via en sond genom näsan få i mig kontrastvätska. Detta framkallar ångest och tankar.
Minns allt för väl sonden jag hade när jag var inlagd, usch vill inte ens tänka på det.
Hursom helst ringde jag till röntgen och frågade om jag kunde få något lugnande, men dom hade inget att ge mig.
What the fuck, det är ett sjukhus ge mig nått så jag blir knockad! Så svårt kan det jue inte vara.
Sköterskan skulle i allafall kolla upp det och ringa tillbaka till mig. Annars får jag ringa min läkare och be honom skriva ut stesolid eller något annat preparat.
Det fanns även ett annat alternativ och det var att dricka konstrast vätskan. Men då skulle undersökningen ta ca 4 timmar. Så länge vill jag inte vara där och det smakar säkerligen bajs också för den delen.
Non smoker.
Annika efterlyste en uppdatering om hur det går med sluta rökandet.
Jag kan glatt medela att det går ypperligt bra, och jag är helt rökfri, wiihoo!
Sen mår jag mycket bättre, ingen andfåddhet eller hjärtklappning och så luktar jag gott också.
Det var faktiskt lättare att sluta än jag trodde. Första veckan använde jag nikotinplåster, sen slutade jag med dom för jag ville inte bli beroende av dom istället. Känner mig stolt över mig själv jag klarade det=)
Jag kan glatt medela att det går ypperligt bra, och jag är helt rökfri, wiihoo!
Sen mår jag mycket bättre, ingen andfåddhet eller hjärtklappning och så luktar jag gott också.
Det var faktiskt lättare att sluta än jag trodde. Första veckan använde jag nikotinplåster, sen slutade jag med dom för jag ville inte bli beroende av dom istället. Känner mig stolt över mig själv jag klarade det=)
Ledvärk!
För ungeför 3 månader sen började jag få ont i lederna i fingarna. Tänkte inte så mkt på det utan vifta mest bort det, det går väl över. Men det har inte gått över, och i morse vaknade jag av att jag inte kunde räta ut fingrarna på högerhanden. Det värkte ngt fruktansvärt. Insåg att det nog var dags att ringa till vårdcentralen, sagt och gjort 15 februari. Lite väl lång väntetid men det får man ta, sköterskan tyckte det var bra att jag ringde så dom kan utreda om det är ngt reumatisk jag har.
Down
Känner mig forfarande nere, faller bara mer och mer känns det som.
Är trött på mitt liv, är trött på att gå hemma, är trött på det mesta.
Måste ha en förändring, lite spänning.
Någonting måste hända helt enkelt.
Pratade med älsklingen förut, men det ledde ingenstans. Visst han förstod mig, men ändå inte.
Detta är ett osammanhängande och rörigt inlägg, but who cares...det är faktiskt så jag känner mig nu.
Rörig och osammanhängande.
Just nu skulle jag bara vilja åka bort, helt ensam. Bara jag och ingen annan, ett spa vore det ultimata.
Behöver ledigt från mig själv, bara njuta och inte behöva tänka på något.
Men det är inte bara att packa väskan och åka, nej långt ifrån tyvärr.
Antar att en del av deppigheten grundar i att jag slutat röka, det påverkar inte bara kroppen utan psyket.
Mitt psyke är redan fucked up, så självklart skulle jag bli depp också...just my luck I guess.
Sen att det är pisse väder gör inte saken bättre. Hade solen skinit och gräset varit grönare hade det varit lättare att handskas med ett spruket inre, men nu är det bara grått och åter grått, precis som jag känner mig.
Är trött på mitt liv, är trött på att gå hemma, är trött på det mesta.
Måste ha en förändring, lite spänning.
Någonting måste hända helt enkelt.
Pratade med älsklingen förut, men det ledde ingenstans. Visst han förstod mig, men ändå inte.
Detta är ett osammanhängande och rörigt inlägg, but who cares...det är faktiskt så jag känner mig nu.
Rörig och osammanhängande.
Just nu skulle jag bara vilja åka bort, helt ensam. Bara jag och ingen annan, ett spa vore det ultimata.
Behöver ledigt från mig själv, bara njuta och inte behöva tänka på något.
Men det är inte bara att packa väskan och åka, nej långt ifrån tyvärr.
Antar att en del av deppigheten grundar i att jag slutat röka, det påverkar inte bara kroppen utan psyket.
Mitt psyke är redan fucked up, så självklart skulle jag bli depp också...just my luck I guess.
Sen att det är pisse väder gör inte saken bättre. Hade solen skinit och gräset varit grönare hade det varit lättare att handskas med ett spruket inre, men nu är det bara grått och åter grått, precis som jag känner mig.
Sluta röka uppdatering!
Tänkte att det kanske var dags att skriva lite hur det går med sluta rökandet.
Kan gladjeligen meddela att det går alldeles utmärkt. Visst blir man lite sugen ibland, men detta är mkt lättare än vad jag trodde. Antog att jag och älsklingen skulle nästan ligga i skilsmässa i det här laget pga bådas dåliga humör. Men så är det icke, vi tar detta skit bra, men sen är vi bäst också;)
Skämt åsido men har man bestämt sig så har man, då klarar man allt, inte sant?
Känner med dessutom mkt piggare nu när jag fimpat, det är mkt renare hemma. Vi rullade egna cigg, då blir det överskottstobak. Usch usch, nu är jag i allafall rökfri och nöjd och glad med mig själv att jag dessutom inte tagit en cigg när jag mått dåligt. Nej jag stod emot, och det är jag glad över.
Anfåddheten och hjärtklappningen har försvunnit och det är underbart, nu slipper jag vara rädd över att drabbas av KOL och andra otrevligheter.
Sen är jag lite extra stolt över älsklingen som dessutom beslutat sig för att leva sundare, men mindre godis och mindre fet mat.
Kan gladjeligen meddela att det går alldeles utmärkt. Visst blir man lite sugen ibland, men detta är mkt lättare än vad jag trodde. Antog att jag och älsklingen skulle nästan ligga i skilsmässa i det här laget pga bådas dåliga humör. Men så är det icke, vi tar detta skit bra, men sen är vi bäst också;)
Skämt åsido men har man bestämt sig så har man, då klarar man allt, inte sant?
Känner med dessutom mkt piggare nu när jag fimpat, det är mkt renare hemma. Vi rullade egna cigg, då blir det överskottstobak. Usch usch, nu är jag i allafall rökfri och nöjd och glad med mig själv att jag dessutom inte tagit en cigg när jag mått dåligt. Nej jag stod emot, och det är jag glad över.
Anfåddheten och hjärtklappningen har försvunnit och det är underbart, nu slipper jag vara rädd över att drabbas av KOL och andra otrevligheter.
Sen är jag lite extra stolt över älsklingen som dessutom beslutat sig för att leva sundare, men mindre godis och mindre fet mat.
Rökfri!
Det blev bara nedtrappning av rökandet i 1 dag, sen var det finito med cigaretterna. Fick en smärre chock när jag skulle köpa tobak igår och det kostade 99 kr (30 kr höjning), hell no att jag betalar det.
Så rökstoppet flyttades fram och det känns jävligt bra, älsklingen var lite underlig igår kväll och hade svårt att se.
Jag mådde underligt nog utmärkt och är inte ens röksugen, det är mer vanan. Att ta en cigg innan man går och lägger sig, var på väg till balkongen just för vanans skull.
Vi människor är jue styrda av rutiner och vanor och det är dom som är svårast att bryta. Men hittils går det finemang, har satt på mig ett nikitonplåster för säkerhetsskull.
Men jag känner mig fylld med hopp, detta är ingen match...I can do it, and I will do it!
Nu ska jag ringa mamsen
.
Så rökstoppet flyttades fram och det känns jävligt bra, älsklingen var lite underlig igår kväll och hade svårt att se.
Jag mådde underligt nog utmärkt och är inte ens röksugen, det är mer vanan. Att ta en cigg innan man går och lägger sig, var på väg till balkongen just för vanans skull.
Vi människor är jue styrda av rutiner och vanor och det är dom som är svårast att bryta. Men hittils går det finemang, har satt på mig ett nikitonplåster för säkerhetsskull.
Men jag känner mig fylld med hopp, detta är ingen match...I can do it, and I will do it!
Nu ska jag ringa mamsen
.Big decision!
Idag har jag tagit ett stort beslut, ett beslut som kommer göra mig gott.
Har bestämt mig för att fimpa cigaretterna, har dom senaste dagarna känt mig anfådd och fått hjärtklappning när jag rökt. Så det är dags nu, vill inte få KOL som min mormor hade, har varit tillräckligt sjuk i mitt liv.
Visst jag är rädd, snarare livrädd att gå upp i vikt. Alla i min omgivning säger att med min livsstil kommer jag inte göra det. Ringde i allafall till sluta-röka-linjen förut att få mer information, den trevliga damen jag pratade med sa samma sak och jag fick många bra råd som ska göra det lättare för mig. Hon tyckte att jag ska trappa ner nu för att sedan gå över till nikotinplåster, då jag har högt beroende. Så under en vecka ska jag trappa ner och sen fimpa, hon damen kommer även ringa mig nästa vecka för att se hur det går och stötta mig om det behövs.
Känner mig ovanligt lugn, jag har bestämt mig...det är dags nu.
Som tur är kommer älsklingen också att sluta, känns skönt att vi kommer göra detta tillsammans. Även om dom kommande veckorna kommer vara tuffa och vi kommer nog tjafsa en heldel. Han ska sluta tvärt istället för att trappa ner som jag.
Just nu sitter jag och planerar vad jag ska göra när suget blir som värst. Ska i allafall sätta igång med trä-stegen i köket och göra den fin. Gå ut och busa med Lennox i parken, börja med ngt slags pyssel.
Tror att det kommer hjälpa mig mkt att vara sysselsatt.
Wish me luck!
Har bestämt mig för att fimpa cigaretterna, har dom senaste dagarna känt mig anfådd och fått hjärtklappning när jag rökt. Så det är dags nu, vill inte få KOL som min mormor hade, har varit tillräckligt sjuk i mitt liv.
Visst jag är rädd, snarare livrädd att gå upp i vikt. Alla i min omgivning säger att med min livsstil kommer jag inte göra det. Ringde i allafall till sluta-röka-linjen förut att få mer information, den trevliga damen jag pratade med sa samma sak och jag fick många bra råd som ska göra det lättare för mig. Hon tyckte att jag ska trappa ner nu för att sedan gå över till nikotinplåster, då jag har högt beroende. Så under en vecka ska jag trappa ner och sen fimpa, hon damen kommer även ringa mig nästa vecka för att se hur det går och stötta mig om det behövs.
Känner mig ovanligt lugn, jag har bestämt mig...det är dags nu.
Som tur är kommer älsklingen också att sluta, känns skönt att vi kommer göra detta tillsammans. Även om dom kommande veckorna kommer vara tuffa och vi kommer nog tjafsa en heldel. Han ska sluta tvärt istället för att trappa ner som jag.
Just nu sitter jag och planerar vad jag ska göra när suget blir som värst. Ska i allafall sätta igång med trä-stegen i köket och göra den fin. Gå ut och busa med Lennox i parken, börja med ngt slags pyssel.
Tror att det kommer hjälpa mig mkt att vara sysselsatt.
Wish me luck!
Fortfarande sjuk!
Sjukligheten har tyvärr inte gett vika och inte heller munsåret, även om just munsåret är på bättringsvägen.
Hade nog mått ännu bättre om jag varit duktigare på att vila, men nu är jag inte det.
Lennox måste ut på promenad, diskning och idag har jag storhandlat inför julen. Inte för att vi äter julmat, utan för att slippa trängas med alla galna jul-skinks människor och slippa svimma i kön på ICA. Förra året var det nämligen nära, det var kaos. Trodde aldrig att jag skulle komma ut ur ICA levande. Sen tycker jag det är väldigt ångestframkallande med alla denna mat-hysteri. Så nu handlade jag innan galenskaparna startade.
Resten av kvällen ska jag i allafall vila, det behöver jag. Har ansträngt mig alldeles för mkt under dagen, var visserligen likadant igår. Så nu värker kroppen ännu mer än innan.
Men nu till ngt helt annat!
Den senaste tiden har Lennox varit ett monster, en extremt kåt-hund!!!!!
Promenaderna har varit allt annat än trevliga, han liksom glömde bort hur man går i koppel, ska lukta och kissa överallt. Kommer det en annan hund så varken ser han eller hör lilla mamma. Inomhus har han gnytt och velat gå ut hela tiden. Men nu har han äntligen lugnat ner sig och är sitt vanliga jag. Man kan njuta av promenaderna igen, visst han är fortfarande lite stressad men inte som förut.
Hade nog mått ännu bättre om jag varit duktigare på att vila, men nu är jag inte det.
Lennox måste ut på promenad, diskning och idag har jag storhandlat inför julen. Inte för att vi äter julmat, utan för att slippa trängas med alla galna jul-skinks människor och slippa svimma i kön på ICA. Förra året var det nämligen nära, det var kaos. Trodde aldrig att jag skulle komma ut ur ICA levande. Sen tycker jag det är väldigt ångestframkallande med alla denna mat-hysteri. Så nu handlade jag innan galenskaparna startade.
Resten av kvällen ska jag i allafall vila, det behöver jag. Har ansträngt mig alldeles för mkt under dagen, var visserligen likadant igår. Så nu värker kroppen ännu mer än innan.
Men nu till ngt helt annat!
Den senaste tiden har Lennox varit ett monster, en extremt kåt-hund!!!!!
Promenaderna har varit allt annat än trevliga, han liksom glömde bort hur man går i koppel, ska lukta och kissa överallt. Kommer det en annan hund så varken ser han eller hör lilla mamma. Inomhus har han gnytt och velat gå ut hela tiden. Men nu har han äntligen lugnat ner sig och är sitt vanliga jag. Man kan njuta av promenaderna igen, visst han är fortfarande lite stressad men inte som förut.
Sjuk=(
Kände mig krasslig redan förra veckan men vips så var det borta, men igår blossade det upp igen och nu är jag sjuk. Har till och med fått munsår, det vidrigaste som finns *uuurk*.
Huvudet är tungt och näsan spränger, tycker inte om att vara sjuk, speciellt inte eftersom jag har saker att göra.
Lennox ska på promenad, mat ska inhandlas och disken ska diskas. Det är väl bara knappra alvedon och härda ut. Vill inte att Lennox ska få lida bara för att jag är sjuk, det är jue bara jag som tar ut honom på promenad. Kanske inte orkar vara ute en timme men i allafall så han får en halvtimmes promenad.
Nu ska jag vila lite och samla lite kraft!
Huvudet är tungt och näsan spränger, tycker inte om att vara sjuk, speciellt inte eftersom jag har saker att göra.
Lennox ska på promenad, mat ska inhandlas och disken ska diskas. Det är väl bara knappra alvedon och härda ut. Vill inte att Lennox ska få lida bara för att jag är sjuk, det är jue bara jag som tar ut honom på promenad. Kanske inte orkar vara ute en timme men i allafall så han får en halvtimmes promenad.
Nu ska jag vila lite och samla lite kraft!
Tappad på blod.
Hade inget val, var tvungen att traska till sjukhuset för att ta ett venprov. Har dragit på det i flera dagar nu, då jag varken orkat eller haft lust att traska i regn. Men nu var det regnfritt så det var bara att ta sig i kragen.
När jag kom in till väntrummet var det mycket folk, men det gick snabbt och snart var jag inne på ett rum med armarna framme. Som vanligt blev jag stucken med "barn-nålen", har små ådror så det är därför antar jag.
Det är faschinerande på ngt skruvat sätt när nålen spricker igenom huden och in i ådern.
Kollade intresserat på nålen när sköterskan stack mig,
- Hur går det?
- Ingen fara med mig jag är van, var mitt svar.
Faktum är att jag är härdad, innan jag blev sjuk var jag totalt livrädd. Tårarna sprutade och jag fick lägga mig ned på en säng hållandes min mammas hand.
Men när jag sedan blev sjukare och inlagd på sjukhuset var det blodprov på löpande band.
Minns min första dag på USÖ med fasa.
Jag var totalt uttorkad och sköterskorna envisades med att sticka mig ÖVERALLT, men inte en endaste liten droppe fick dom.
Armvecken, fingrarna, i och på händerna ja you name it.
Dagen efter såg jag ut som en jävla knarkare med stick-märken överallt. Det var verkligen ingen trevlig upplevelse.
Så det är väl inte så konstigt att jag inte bryr mig längre om att bli stucken, jag är jue som sagt van och härdad.
Nu återstår bara provsvaren, säkerligen har jag brist på någonting som vanligt.
Bild Aftonbladet
Julbords ångest!
Ikväll ska vi infinna oss i Örebro för att avnjuta ett julbord med älsklingens jobb. Eller ja avnjuta är helt fel ord, äter inte ngt från julbordet. Utan ska ta med mig egen föda. Men jag känner att ångesten början komma krypandes. Ända sen vi var i Trelleborg sist, så har jag haft svårt att äta med främmande/andra människor. Som det känns nu kommer jag äta min kvällsmat innan, i bilen. Känns bäst, då slipper jag känna ångest inför detta.
Vet att det är svårt för andra att förstå. Hallå det är väl bara att äta.
Men det är inte det, känns som jag måste kunna lita på människor för att kunna äta med dom. Låter konstigt med det är svårt att förklara.
Äta för mig är inte som för alla andra, jag äter för att jag måste. Visst jag att det smakar gott. Men mat har inte den sociala faktorn i mitt liv, som för så många andra.
Har inte pratat med älsklingen om att jag har ångest inför ikväll. Kände av det redan igår men jag sa inget ihopp om att det skulle lägga sig. Men det har det inte gjort, snarare tvärtom.
Ska nog ringa mamma o prata lite, det brukar hjälpa. Hon känner mig och har varit med genom alla år. Vill helst inte ringa henne nu när hon är på jobbet, men jag har inget val just nu.
Ska träffa lilsis sen och det kommer att lätta upp mitt sinne. Min plutta du får mig glad. Även om jag inte vill prata om detta med dig, är så rädd att du ska bli rädd och oroa dig för mig. Vill inte att du ska ta på dig mina problem, du har dina egna. Men du behöver inte vara rädd, kommer inte hamna där jag var förut. För då hade jag varken skrivit här eller sagt ngt om min ångest nu. Då hade jag knipit igen och ljugit, men det gör jag inte. Är ärlig.
Kommer behöva ditt sällskap idag, din humor gör alltid susen.
Nu ska jag ringa min mor...
Vet att det är svårt för andra att förstå. Hallå det är väl bara att äta.
Men det är inte det, känns som jag måste kunna lita på människor för att kunna äta med dom. Låter konstigt med det är svårt att förklara.
Äta för mig är inte som för alla andra, jag äter för att jag måste. Visst jag att det smakar gott. Men mat har inte den sociala faktorn i mitt liv, som för så många andra.
Har inte pratat med älsklingen om att jag har ångest inför ikväll. Kände av det redan igår men jag sa inget ihopp om att det skulle lägga sig. Men det har det inte gjort, snarare tvärtom.
Ska nog ringa mamma o prata lite, det brukar hjälpa. Hon känner mig och har varit med genom alla år. Vill helst inte ringa henne nu när hon är på jobbet, men jag har inget val just nu.
Ska träffa lilsis sen och det kommer att lätta upp mitt sinne. Min plutta du får mig glad. Även om jag inte vill prata om detta med dig, är så rädd att du ska bli rädd och oroa dig för mig. Vill inte att du ska ta på dig mina problem, du har dina egna. Men du behöver inte vara rädd, kommer inte hamna där jag var förut. För då hade jag varken skrivit här eller sagt ngt om min ångest nu. Då hade jag knipit igen och ljugit, men det gör jag inte. Är ärlig.
Kommer behöva ditt sällskap idag, din humor gör alltid susen.
Nu ska jag ringa min mor...
Jul.
Julen är alldeles runt hörnet och första advent har redan passerat. I alla fönster står ljusstakar eller stjärnor, utom i vårat hem. Här ser det ut precis som vanligt. Inga tomtar, inget glitter och inga stjärnor i fönstret. Tråkigt, tänker ni säkert. Men jag är inte mkt för julen, tycker om att ge julklappar och att umgås med mina nära och kära. Men för mig är julen mest förknippad med ångest. Allt kretsar kring mat, alla pratar om julbord och i affärerna är folk som galna och köerna är enorma. Ärligt talat vill jag knappt gå in på ICA i juletider. Visst, det är bättre nu än för ngt år sen. Är jue inte i samma tillstånd som jag var då. Men efter alla dessa år med sjukdomen är det inte så konstigt att julen är en jobbig tid, inte bara julen utan alla högtider. Även om jag inte äter maten och allt godis så är det ändå jobbigt för mig, fortfarande.
Försöker att inte tänka så mkt på det, men det letar sig fram i tankarna i allafall.
Försöker att njuta så gott det går, se fram emot att ge mina julklappar jag köpt med kärlek.
Julen handlar jue trots allt om familjen, att umgås och att ha trevligt. Inte kring mat, inte kring ångest.
Ska inte gömma mig bakom mitt skal, ska släppa fram alla känslor onda som goda.
Då kanske jag slipper få ångest i all julstress.
Detta var det enda juliga i vårat hem, tyvärr är dom nu döda.
Försöker att inte tänka så mkt på det, men det letar sig fram i tankarna i allafall.
Försöker att njuta så gott det går, se fram emot att ge mina julklappar jag köpt med kärlek.
Julen handlar jue trots allt om familjen, att umgås och att ha trevligt. Inte kring mat, inte kring ångest.
Ska inte gömma mig bakom mitt skal, ska släppa fram alla känslor onda som goda.
Då kanske jag slipper få ångest i all julstress.
Detta var det enda juliga i vårat hem, tyvärr är dom nu döda.
Mötet med läkaren.
Nu är läkarintyget skrivet och jag har fyllt i mina papper till försäkringskassan.
Mötet med doktorn igår var mindre trevligt men en nödvändighet. Kände att paniken bultade i bröstet på mig hela tiden, men det brast inte förens hon ville väga mig. Då började tårarna rinna, jag vägrade.
Klarar inte av det, det sätter bara ännu mera griller i mitt huvud.
Ja men då tar vi det en annangång, eh hell no!
Dom har ingen anledning att veta min vikt, det var nog illa att jag var tvungen att bli undersökt.
Men på det stora hela gick det väl bra, får jue mitt läkarintyg och det är jue det som är viktigast just nu.
Mötet med doktorn igår var mindre trevligt men en nödvändighet. Kände att paniken bultade i bröstet på mig hela tiden, men det brast inte förens hon ville väga mig. Då började tårarna rinna, jag vägrade.
Klarar inte av det, det sätter bara ännu mera griller i mitt huvud.
Ja men då tar vi det en annangång, eh hell no!
Dom har ingen anledning att veta min vikt, det var nog illa att jag var tvungen att bli undersökt.
Men på det stora hela gick det väl bra, får jue mitt läkarintyg och det är jue det som är viktigast just nu.
Läkarintyg!
Idag är dagen D, dagen som gör alla andra besök på ätstörningsenheten värda sitt besvär. Jag ska träffa läkaren och få mitt läkarintyg. Känner mig ovanligt lugn, ska få det jag såväl behöver nu. Sen är det bara dit engång till, sen ska jag be dom att flytta mig hit till Karlskoga. Dom sa att dom skulle hjälpa mig med det.
Det drar upp alldeles för mkt minnen av att vara där, det gör för ont.
Det drar upp alldeles för mkt minnen av att vara där, det gör för ont.
